Insändare Allehanda.se

ViSK, Vänstern i Svenska kyrkan vill samla alla medlemmar i Svenska kyrkan med hjärtat till vänster. Vi är en partipolitiskt obunden organisation som under de kommande fyra åren i lokala församlingar, stiftsfullmäktigen och kyrkomötet framför allt vill driva frågor kopplade till diakoni, miljö och fredsarbete. Diakoni (kyrkans sociala arbete): Med rötterna i befrielseteologin (en kristen politisk/teologisk inriktning som uppkom på 60-talet i länder med stora sociala och politiska orättvisor), står vi alltid på de fattiggjordas sida (de som gjorts fattiga). Därför är det diakonala arbetet i Svenska kyrkan mycket viktigt för oss.

Läs hela insändaren här.

Vi, över 130 representanter för medborgarorganisationer i Norden och Östersjöområdet, välkomnar varmt Finlands presidents, Sauli Niinistös, extremt akuta förslag att i samband med OSSE:s (Organisationen för säkerhet och samarbete) 50-års firande anordna en ny toppkonferens mellan stormakterna i ESK-anda (Europeiska säkerhets- och samarbetskonferensen).
 
Slutakten undertecknades i Helsingfors 1975. Presidenten anser att en ny toppkonferens kunde få de heta känslorna mellan stormakterna att svalna.  Enligt president Niinistö är den internationella situationen nödvändigtvis inte så dålig som den ser ut att vara, ty bakom fasaden försöker man även finna lösningar. Niinistö anser att Finland i den här situationen kunde ha förutsättningar att agera som förmedlare eftersom landet har en direkt diskussionsförbindelse med alla stormakter.
 
Finlands statsminister Sanna Marin uttryckte på finsk TV sitt stöd för förslaget och konstaterade att hon delar presidentens oro för det spända läget mellan stormakterna.

I januari 2021 inledde Sverige ordförandeskapet i OSSE. Utrikesminister Ann Linde konstaterade då att Sverige under året kommer att arbeta för att organisationens viktiga roll att bidra till säkerheten i regionen ska stärkas. ”För Sverige och alla andra deltagarstater utgör de åtaganden som ligger till grund för OSSE grundstenarna för vår gemensamma säkerhet. (...) Hot mot internationell fred och säkerhet och det lidande som konflikter innebär är oacceptabelt. Därför måste vi fortsätta att hålla arbetet för en lösning på konflikterna i vår region högst på vår dagordning.” Helt i denna anda förutsätter vi att Sverige ger sitt fulla stöd åt förslaget om en ny OSSE toppkonferens år 2025.
 
I 190 länder har närmare 700 organisationer och över 75 000 personer undertecknat ett löfte att engagera sig fred och att stödja icke-våldsamma aktiviteter för att avsluta alla krig och förberedelser för krig och för att skapa en hållbar och rättvis fred (World BEYOND War). Krig och militarism  dödar, skadar och traumatiserar vuxna, barn och spädbarn,  förstör miljön, urholkar de medborgerliga friheterna och undergräver ländernas ekonomier.

Otaliga appeller och skrivelser har publicerats av f.d. högt uppsatta politiker och NATO-ledare, medborgarorganisationer, grupper av prominenta personer inom olika yrkesgrupper, fredsforskare mm. med uppmaning till världens ledare att undeteckna avtalet om förbud mot kärnvapen (TPNW). Forskargrupper och fredsorganisationer runtom i världen  efterlyser dialog mellan stormakterna istället för vapenskrammel och snedvridna hotbilder och presenterar förslag för hur en sådan dialog kunde föras  och hur förtroende kunde byggas upp genom öppet och inkluderande samarbete. Humanitära och fredsbejakande organisationer förespråkar demilitarisering till förmån för global hållbar och jämställd utveckling.

Finland och Sverige har traditionellt agerat som initiativtagare för fred och nedrustning. Finlands tidigare president Urho Kekkonen gjorde två gånger, 1963 och 1978, ett förslag om en kärnvapenfri zon i Norden. Sveriges tidigare statsminister Olof Palme framförde i sitt Piteåtal 1974 kravet på ett kärnvapenfritt Europa. Det var ett livsbejakande krav vilket ledde till arbetet för en kärnvapenfri zon i Norden. I Nordiska Rådet har det framförts krav på en dylik zon. Dessvärre inrättades ingen kärnvapenfri zon i Norden eller Östersjöområdet.
 
Idag har båda länderna ett allt tätare samarbete med NATO  och USA vilket ökar spänningen i Norden och Östersjöområdet. Kärnvapen utgör en central komponent i NATO:s avskräckningspolitik och försvar och USA har kärnvapen stationerade i Europa. Både USA och Ryssland moderniserar sina kärnvapenarsenaler.

Amerikanska Lockheed Martin har fått i uppdrag att tillverka ett hypersoniskt vapensystem som avfyras från marken och har en räckvidd på 500 – 5500 km. Dylika missiler, som kan nå Moskva,  skall sannolikt stationeras i Polen eller Rumänien. Även Ryssland bygger hypersoniska mellandistansmissiler men de avfyras från ryskt territorium och kan inte nå Washington. Dylika missiler förbjöds enligt fördraget om att avskaffa mellan- och kortdistans kärnvapenmissiler (INF), vilket undertecknades av presidenterna Gorbatjov och Reagan 1987. Riskerna ökar alltså avsevärt för att ett kärnvapenkrig mellan USA och Ryssland kommer att utspelas i Europa. I ett kärnvapenkrig är dock alla förlorare oberoende av om det utspelas i Europa eller annanstans.

En ny OSSE toppkonferens är inte endast välkommen, den är avgörande för Europas och planetens framtid.

Östersjöområdet 3.6.2021

Här kan du se alla underskrifter från de nordiska länderna och östersjöländerna

Debattartikel i Kyrkans Tidning 9 Juni 2021

Att Svenska kyrkan för sin försörjning är beroende av skogen är alltså taget helt ur luften, skriver företrädare för Vänster i Svenska kyrkan i en replik till Markus Klefbeck.

Markus Klefbeck, präst och förtroendevald för Frimodig kyrka vill göra upp med en romantisk natursyn (KT 28/5). Argumentationen är dock rörig och Klefbeck är måhända allra mest intresserad av att framhäva anekdoter från sin verksamhet som präst i Ingatorp-Bellö församling.

För det första är det oklart vad som menas med ”en romantisk natursyn”. Vi i ViSK ansluter å vår sida till en förståelse av romantiken som en kulturell protest mot ett borgerligt, industrialiserat samhälle där alla värden förflyktigas och reduceras till en fråga om ekonomi. Vi menar, i motsats till en sådan syn, att naturen förtjänar att tillerkännas ett egenvärde. Att anta en syn på naturen som egen-värd innebär ett profetiskt återupprättande av Guds skapelse. Vi är många idag, inom och utom kyrkan, som är överens om att naturen har ett sådant egenvärde.

För det andra så spekuleras det i vad som skulle hända med församlingarnas verksamhet om intäkterna från skogen minskar. Prästlönetillgångarna står dock för mindre än 3 procent av kyrkans inkomster och vad en omställning skulle kosta är mindre än så och kan betraktas som försvinnande litet. Att Svenska kyrkan för sin försörjning är beroende av skogen är alltså taget helt ur luften.
Så låt oss istället tala om det uppenbara. Sedan 1950 har ca 60 procent av Sveriges produktiva skogsmark kalavverkats och ersatts med mer eller mindre monotona produktionsskogar. Artdatabankens experter bedömer att var tionde art i den svenska skogen är rödlistad och att mer än 900 arter är hotade. Den främsta orsaken till detta är omvandlingen av kontinuitetsskogar till produktionsskogar och trakthyggesbruk. Naturvårdsverket skriver att ”Förlusten av biologisk mångfald har inte bromsats upp. Många arter och naturtyper riskerar att försvinna och ekosystem att utarmas.” I FN:s rankning av hur stor del av ett lands yta som utgörs av skyddad natur, hamnar Sverige på 99:e plats, långt efter länder som fått stark kritik för skogsskövling: Brasilien (33) och Malaysia (73).

Svenska kyrkan sköter sina skogar varken sämre eller bättre än andra skogsägare. Men kyrkan är inte vilken aktör som helst. I ”Ett biskopsbrev om klimatet” framhålls att alla varelser har ett egenvärde och att Gud älskar sin skapelse. En sådan grundhållning borde motivera Svenska kyrkan till ett ambitiöst arbete för att bevara den biologiska mångfalden i våra skogar. Skogen är helig, den vittnar om Guds skönhet och storhet och är mer än en källa till ekonomisk vinning.

ViSK menar att Svenska kyrkan måste befinna sig i frontlinjen för ett verkligt klimatanpassat och hållbart skogsbruk där biologisk mångfald, ekosystemets ramar och kulturvärde styr hur skogen sköts. Kyrkans skogsbruk bör vara inriktat mot ett hyggesfritt skogsbruk och kyrkan bör undvika främmande trädslag och bekämpningsmedel. Därutöver bör kyrkan avsätta minst 20 procent  av sitt innehav till naturvärden genom att avstå skogsbruk i känsliga eller tätortsnära områden. Avsättningarna bör göras kända som kyrkoreservat.

För att detta ska bli möjligt är det nödvändigt att ändra formuleringarna i kyrkoordningen så att syftet med förvaltningen av prästlönetillgångarna inte längre är att bidra till de ekonomiska förutsättningarna för kyrkans förkunnelse. På så vis får kyrkans skogar själva vara en del av förkunnelsen om Guds storhet.

Per Håkansson och Anders Lundberg
ViSK (Vänstern i Svenska kyrkan)

Här kan du läsa debattartikeln i Kyrkans Tidning

Företrädare för Svenska kyrkans skogsvård menar att de har satt upp höga ambitioner för naturvård genom att leva upp till certifieringsstandarden för sitt skogsbruk.

Det är uppenbart att detta inte räcker. Sedan 1950 har ca 60 procent av Sveriges produktiva skogsmark kalavverkats och ersatts med mer eller mindre monotona produktionsskogar. Artdatabankens experter bedömer idag att var tionde art i den svenska skogen är rödlistad och att mer än 900 arter är hotade. Den främsta orsaken till detta är omvandlingen av kontinuitetsskogar till produktionsskogar och trakthyggesbruk. Naturvårdsverket skriver 2020 att ”Förlusten av biologisk mångfald har inte bromsats upp. Många arter och naturtyper riskerar att försvinna och ekosystem att utarmas. ”

Svenska kyrkan sköter sin skog varken bättre eller sämre än andra svenska skogsägare. I FN:s rankning av hur stor del av ett lands yta som utgörs av skyddad natur, hamnar Sverige på 99:e plats, långt efter länder som fått stark kritik för skogsskövling som exempelvis Brasilien (33:e plats) och Malaysia (73:e plats). (DN 2018-06-22) Mot bakgrund av att Artdatabankens bedömning att certifieringsarbetet inte är tillräckligt för att bevara biologisk mångfald, och att trakthyggesbruk är den stora boven, så behöver också Svenska kyrkan anamma ett mer kritiskt förhållningssätt till både trakthyggesbruk och naturvårdsambitionen i det nuvarande certifieringssystemet.

Man hänvisar till kyrkoordningen där ”vår uppgift är att förvalta skogen i enlighet med kyrkans grundläggande värderingar.” I kyrkoordningen 46 kap 1§ står det att syftet med förvaltningen av prästlönetillgångarna är att bidra till ekonomiska förutsättningar för kyrkans förkunnelse. Vidare står följande i 46 kap 3§ ”Prästlönetillgångarna ska förvaltas så effektivt som möjligt och på ett sådant sätt att de ger bästa möjliga avkastning.”

Vi menar att kyrkoordningens 46 kap 1 o 3 § måste skrivs om. Vi har goda grunder för en sådan begäran. Enligt den grundsyn på skapelsen som biskoparna lyfter fram i ”Ett biskopsbrev om klimatet” har skogen ett egenvärde i relation till Gud genom att Gud älskar sin skapelse. Denna grundhållning till skapelsen borde motivera Svenska kyrkan till ett ambitiöst arbete för att bevara den biologiska mångfalden i våra skogar. Skogen är helig då den i sig är en förkunnelse om Guds skönhet och storhet. Avkastningen från skogen får därför inte enbart vara ett medel för ekonomisk tillväxt då 97% av intäkterna kommer från medlemsavgifter och 3% från prästlönetillgångarna så borde det finnas utrymme att värna skapelsen på sådant sätt att medlemmar känner en glädje i att Svenska kyrkan tar sitt ansvar och kan stå som föregångare för ett förändrat skogsbruk, vilket skulle kunna leda till att fler medlemmar ansluter sig.

Vänstern i Svenska kyrkan (ViSK) menar att en kyrka som vill värna om livet i skapelsen bör avsätta minst 20% av sitt innehav till naturvärden genom att avstå skogsbruk i känsliga områden för den biologiska mångfalden och i tätortsnära områden för människors hälsa och rekreation. ViSK menar att formuleringarna i 46 kap 1 o 3 § angående förvaltningen av prästlönetillgångarna måste skrivs om. Den biologiska mångfalden, ekosystemets ramar och kulturvärde måste få lov att vara styrande i hur skogen sköts och inte den ekonomiska avkastningen. ViSK menar att ett led i Svenska kyrkans försoningsarbete och i samarbete med det samiska urfolket innebär att Svenska kyrkan avstår från att sälja gammelskog, vilket är viktiga intresseområden för det samiska urfolket; denna skog ska istället omvandlas till kyrkoreservat, i ständigt skydd av Svenska kyrkan som förvaltare.

ViSK menar att Svenska kyrkan bör inrätta ett vetenskapligt råd för biologisk mångfald i skogen; kunskapsuppbyggnaden om skogar med särskilt höga naturvärden måste intensifieras och fördjupas. ViSK menar att Svenska kyrkan måste efterleva sitt åtagande gentemot Agenda 2030 och ILO 169.

ViSK kommer att i kyrkomötet föra fram synpunkter på att Svenska kyrkan måste befinna sig i frontlinjen för att visa vägen mot ett verkligt klimatanpassat och hållbart skogsbruk. Vi i ViSK kommer att arbeta för att kyrkoordningen skrivs om.

Vi hoppas nu att andra nomineringsgrupper delar denna hållning till hur Svenska kyrkan sköter sin skog. Vi vill härmed öppna upp för ett samtal med andra nomineringsgrupper med syfte att leda till en revidering av kyrkoordningen och en radikal förändring av Svenska kyrkans skogsvård. Rösta på ViSK i kyrkovalet den 19 september 2021!

ViSK Vänstern i Svenska kyrkan