Anförande av Marie Buhr på kyrkomötet
Under kyrkomötets andra session avhandlades många motioner. Här kan du läsa ett anförande av Marie Buhr om var för ViSK yrkade avlag för motion 18 som skrivits av SD.
SD hade i motion nummer 18 till Kyrkomötet en önskan om att fylla på med fler dimensioner i hållbarhetsredovisningen. Förutom Svenska kyrkans fyra dimensioner (andlig, ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet) ville SD nu fylla på med ytterligare tre dimensioner:
- En teologisk dimension med strategiskt uppbyggda mätbara mål och delmål där den lutherska läran ska vara hållbar i förhållande till traditionen och våra bekännelseskrifter.
- Medlemsmässig hållbarhet där vi som kyrka måste lägga mer fokus på missionsbefallningen, samt forma en strategisk plan för att få inflöde istället för utflöde (nu när medlemmar inte längre föds in i församlingar). Här bör sättas strategiskt uppbyggda mätbara mål och delmål.
- Organisatorisk hållbarhet där kyrkan optimera sina resurser och skapar strategiskt uppbyggda mätbara mål och delmål.
ViSK yrkar på avslag för motionen i dess helhet. Det är farligt att snäva in på och begränsa kyrkans dimensioner och börja mäta i kronor och ören eller antal medlemmar. Kyrkan är så mycket mer. Den har ett uppdrag som ekar in i evigheten. Att börja snäva in i dess fyra dimensioner vore att förminska och begränsa kyrkan från dess hållbarhetsfokus.
Fru ordförande, vi i ViSK ser en fara i den riktning som motionen pekar. Det kan resultera i att en del omsorger fortsättningsvis kommer gälla endast några få. Somvi ser det är det en farlig väg att gå.
Vi lever idag i en mätbarhetens tidsålder. Vi löser våra problem genom att spalta upp, mäta och kvantifiera. Effektivitet, kvalitetssäkring – våra mantran ekar i styrdokumenten, kvalitetsindex. Tillvaron begränsas till yttre parametrar som vi tänker oss objektivt ska peka ut den rätta vägen. Vi undandrar oss det känslomässiga och trons innersta väsen, räknar fram siffror, diagram, staplar och ser dem som betydligt pålitligare, men… kyrkan handlar om något mer. Nämligen om att älska sin nästa så som sig själv men även om att detta universum är framsprunget ur Guds eget väsen. Av honom och genom honom och till honom är allting (Romarbrevet 11:36) och Ordet kan också förstås som en skapelseberättelse om hur vi hör samman med Gud, varandra och jorden.
Vi lever i en tid där vi står inför globala utmaningar de här fyra dimensionerna är det vi har att förhålla oss till och dessa räcker långt.