Kategori: Uncategorized

Motionen 2006:53 Stöd FNs kärnvapenförbud har skrivits av Marie Buhr, med Gunilla Zuleta och Britt Björneke som medmotionärer. Alla motioner till kyrkomötet går att hitta här.

Under många decennier har Marie Buhr i Härnösands stift varit aktiv inom den svenska fredsrörelsen.

– Svenska kyrkan måste uttala sitt stöd för FN-konventionen om förbud mot kärnvapen!

I sin motion till Kyrkomötet uttrycker stiftssamordnaren sin besvikelse över svenska politiker som inte vill att Sverige ska ansluta sig till FN:s konvention om förbud mot kärnvapen – TPNW – från 2017. Denna konvention förbjuder utveckling, innehav, användning samt hot om användning av kärnvapen.

– Sen Sverige gick med i NATO har det blivit svängdörrar till ÖB! Kärnvapen utgör ett existensiellt hot gentemot mänskligheten!

Marie Buhr eftersträvar att Svenska kyrkan återigen måste bli en aktiv part i en dialog med Kyrkornas världsråd och fredsorganisationer och då med syftet att förmedla kyrkans budskap om fred. Ett budskap som ligger väl i linje med Svenska kyrkans uppdrag.

Hon hänvisar till en motion från 2022 då Kyrkomötet biföll en motion från Peter Weiderud och Klas Corbelius (s).

– Ett kärnvapenkrig kommer att medföra en humanitär katastrof! Hungersnöd kommer att bli en av de värsta konsekvenserna!

Sen 2017 har Marie Buhr varit engagerad inom ViSK. Hon gör sin andra mandatperiod inom Kyrkomötet.

– Jag träffade kloka personer när jag gick med 2017. Jag kände att jag ville vara med och påverka.

Den engagerade fredsaktivisten är också angelägen om att Svenska kyrkan måste delta i den årligen återkommande uppvaktningen – omkring den 12 – 13 juli – när Vännernas samfund (Kväkarna) tillsammans med bland annat Equmeniakyrkan och Kristna fredsrörelsen uppvaktar regeringen.

Intervju av Lennart Andersson, publicerad 260909

Foto från Urkult 2026, fotograf Jessica Arneback

Sonja Edlund är ordförande i kyrkofullmäktige inom Malå-Sorseles pastorat.

I valet 2025 erhöll ViSK endast två mandat.

–  Jag har varit engagerad i 25 år. Eftersom det saknades intresse från andra nomineringsgrupper var jag intresserad och åtog mig ordförandeskapet.

Sonja Edlunds engagemang inleddes som centerpartist inom Sorseles församlingsråd.

 – Jag brinner för kyrkan. Eftersom jag tvingades bli sjukpensionär redan vid 45-års ålder, efter en stroke, känner jag starkt för att engagera mig inom kyrkan. Engagemanget ger mig även varma och fina sociala kontakter.

I motsats till hur det brukar fungera till exempel  inom den socialdemokratiska nomineringsgruppen där deras ledamöter oftast är bundna till partilinjen – lägger Sonja Edlund stor vikt vid att lyssna och efterhöra vad nomineringsgruppernas ledamöter har för åsikter och synpunkter.

 – I mitt ordförandeskap lägger jag stor vikt vid att lyssna in vad andra har att säga.

Hon fick många positiva erfarenheter efter sina många år inom församlingsrådet.

 – Våra församlingsråd är mer öppna. De är inte lika styrda som kyrkofullmäktige.

Att ifrågasätta och att vara nyfiken och inte bara acceptera rådande ordningar är tips hon vill förmedla till alla andra runt om i Sverige som representerar ViSK i vilket sammanhang det än må vara.

–  Sådana ambitioner kan – möjliggöra att vi inom ViSK kan uppnå ännu starkare framgångar inom kyrkopolitiken.

Den mångårige och rutinerade kyrkopolitikern har ofta funderat på vad som kan göras för att människor ska intressera sig och få större intresse för kyrkans många viktiga verksamheter.

–  En förklaring till det svaga intresset och det låga valdeltagandet kan vara att folk helt enkelt har det för bra nuförtiden. Eventuellt skulle kyrkolivet, och bland annat gudstjänsterna, kunna lättas upp.

 – I samband med sorgliga händelser är det ändå många som söker sig till en kyrka för att finna tröst och reflektera över sina liv.

Intervju av Lennart Andersson, publicerad 260905

– Det kändes omtumlande när jag valdes till kyrkorådets ordförande.

Inger Stenlund i ViSK minns tillbaka till mötet i höstas där hon via – lottens hjälp valdes till kyrkorådets ordförande i Malå-Sorseles pastorat.

 – Eftersom centern har en tom stol består kyrkofullmäktige av endast 16 ledamöter.

Den slutna omröstningen slutade åtta röster mot åtta.

Via lottens hjälp vann Inger Stenlund lottdragningen gentemot en kvinnlig socialdemokratisk ledamot som hade varit ordförande under förra mandatperioden.

 – Jag är inte helt ny i de här sammanhangen. Tidigare har jag varit vice ordförande i kyrkorådet.

I likhet med många andra pastorat brottas Malå-Sorseles kyrkopolitiker med en ansträngd ekonomi. Försäljning av kyrkor står ofta på agendan.

 – Försäljningen av kyrkor är alltid det sista alternativet som vi överväger.

Ett återkommande diskussionsämne för kyrkorådets 16 ledamöter är om pastoratets många lokaler inom det stora pastoratet i södra Lappland ska byggas – ut eller endast byggas – om.

Pastoratet förfogar över fyra kyrkor och två kapell.

En spektakulär kyrka benämns Victoriakyrkan efter Gustav V:s gemål. Drottning Victorias livmedikus Axel Munthe var initiativtagare till den stora kyrkan i inlandet. 

Axel Munthes bostad San Michele är ett populärt turistmål på den italienska ön Capri.

–       I likhet med andra kyrkor kräver även denna kyrka ett regelbundet underhåll. Eftersom den uppfördes med en kunglig anknytning har vi övervägt om vi rentav kan erhålla bidrag från det hovet!

ViSK:s kyrkorådsordförande befarar att det inom endast ett fåtal år stundar stora förändringar inom Luleå stifts organisation. Preliminära propåer aviserar nämligen att de som beslutar eftersträvar ett storpastorat i södra Lappland där alla små pastorat ska ingå.

–       Vi har erhållit otydlig information. Vi befarar att denna otydlighet är ett spel för galleriet! Här finns ingen demokrati!

Intervju av Lennart Andersson, publicerad 1 september 2026

Av årets 89 motioner är elva skrivna av ledamöter från ViSK, ensamma eller tillsammans med ledamöter från ViSK eller andra grupper. 

Alla motioner går att läsa här på Kyrkomötets hemsida: 

Nedan är en lista över de motioner som enskilda ViSK-ledamöter eller flera ledamöter skrivit:

2026:21 Byt ut könsrelaterade pronomen mot könsneutrala sådana som t.ex. hen, av Britt Björneke, Annelie Englén. Vicktoria Bagi, Marie Buhr

2026:22 Ökad rättssäkerhet och effektivitet i domkapitlen, av Britt Björneke & Margareta Carlsson

2026:32 Skyddat boende för våldsutsatta, av Gunilla Zuleta & Eva Blomberg Svensson

2026:35 Ny transhearing, av Linda Sjöö

2026:53 Stöd FNs kärnvapenförbud TPNW, av Marie Buhr, Britt Björneke och Gunilla Zuleta

2026:58 Avsked vid graven – arbetsmiljö, säkerhet och värdighet, av Margareta Carlsson & Marie Buhr

2026:59 Stärk Svenska kyrkans röst för en human migrationspolitik, av Marie Buhr, Vicktoria Bagi, Sofija Lazic Pedersen och Gunilla Zuleta

Dessutom finns fyra sammotioner med andra grupper

2026:26 Reglera Svenska kyrkans internationella relationer i Kyrkoordningen, av Klas Ek & Celina Falk (POSK)

2026:27 Revidera Svenska kyrkans teologiska grunddokument för internationellt arbete, av Klas Ek & Celina Falk (POSK)

2026:73 Redovisning av arbetet för klimatneutralitet 2030, av Cecilia Rogne (c), Karin Janfalk (ÖKA), Jesper Eneroth (s), Madeleine Jonsson (DGSK), Mats Berglund (ViSK)

2026:76 Vigsel och äktenskap, av Jesper Eneroth (s), Cecilia Rogne (c) Anna Ekström (ÖKA), Madeleine Jonsson (DGSK), Mats Berglund (ViSK)

Publicerat 260818

Debattartikel av Anne Sörman och Anders Lundberg i Kyrkans tidning, publicerad 2026-04-10

”Vi måste vara tydliga.

Det är inte en mänsklig rättighet att bli präst. Men det är en skyldighet för oss som kyrka att fortsätta vara en modern, luthersk, inkluderande och demokratisk folkkyrka.

I de flesta församlingar i Svenska kyrkan idag samtalar vi om hur vi möter människors längtan, hur vi når de mest utsatta, hur vi skall bli mer klimatmedvetna i våra val. Vi talar om våld och vi ber om fred, vi hoppas att uppståndelsen skall komma med livsmod och befrielse. De senaste veckornas debatt om samkönade vigslar kastar oss tillbaka i tiden.

Några av oss tycker att hela diskussionen är genant, därför att det för de allra flesta är präster är självklart att viga också samkönade par. Andra chockeras över att det finns både homofobiska och kvinnofientliga rester i Svenska kyrkan och att flera biskopar antar prästkandidater som inte vill viga samkönade par. 

Debatten blir en påminnelse om diskriminering och förtryck som satt djupa spår. Minnen av att inte ha blivit välkomnad, av att inte ha fått gå med i processionen, inte ha fått höra till. För många begravningsgäster, deltagare i samtalsgrupper, gudstjänstbesökare och förtroendevalda blir debatten som att än en gång få skit kastat i ansiktet: när det verkligen gäller, hör du som lever utanför den heterosexuella normen inte riktigt till. Det är därför som vi måste vara tydliga nu, kärleksfulla och tydliga.

Beslutet om att anta en könsneutral vigselritual fattades av kyrkomötet 2009, alltså för sjutton år sedan. Beslutet om att öppna prästämbetet för kvinnor togs 1958, alltså för sextioåtta år sedan.

Det kan vara så att förändringar måste få ta tid, det kan också vara så att det alltid kommer att finnas män som har en överspänd relation till den egna kallelsen och längtar tillbaka till en annan kyrka, en annan tid.

Auktoritära och bakåtsträvande krafter och röster höjs i hela vår värld, inte bara i kyrkan. Svenska kyrkans rörelse mot den moderna lutherska inkluderande folkkyrka vi är idag, har inte kommit av sig själv, den har varit kantad av många teologiska samtal, av debatter i våra olika demokratiska forum, och av människors arbete och kamp. Nu behöver vi hålla i, hålla om, hålla emot auktoritära krafter och hålla fast vid kärleken, öppenheten och den väg som vi har valt.

Vi i Visk, Vänstern i Svenska kyrkan förväntar oss att alla biskopar följer de beslut som är gemensamt tagna i kyrkomötet. Det så kallade undantaget har spelat ut sin roll, och kan inte på någon som helst grund tjäna som alibi för att idag år 2026 viga nya präster som vägrar att viga samkönade par.

Vi förutsätter att prästkandidater som inte är beredda att följa den beslutade inriktningen inte kan bli vigda till präster i något stift.

Vi förutsätter att biskopar i de stift där det förekommer sammanhang där mässor firas vid altare där kvinnor inte får celebrera – hanterar det med kraft och beslutsamhet. Som biskop emerita  Eva Brunne skrev i en debattartikel för några dagar sedan: det finns andra kristna samfund.

Vi förutsätter att alla nivåer i svenska kyrkan är välkomnande, inkluderande, och icke-diskriminerande. Visk har i kyrkomötet, i de stift och i de församlingar/kyrkoråd där vi är representerade varit och kommer att vara glasklara. Vi säger Ja till samkönade vigslar. Såklart! Vi säger ja till att låta församlingars liv, bön och arbete präglas av inkludering och respekt för varje människas behov och rättigheter oavsett kön, könsuttryck, sexualitet, etnicitet, tro, ålder och funktionalitet och vi verkar för att det skall finnas goda redskap för detta arbete.

Det är inte en mänsklig rättighet att bli präst. Men det är en skyldighet för oss som kyrka att följa den väg vi har valt och att fortsätta vara en modern, luthersk, inkluderande och demokratisk folkkyrka.

Ingen har någonsin sett Gud, men om vi älskar varandra förblir Gud i oss (1 Joh 4:12).”

Anne Sörman, präst, styrelseledamot i Visk

Anders Lundberg, ordförande i Visk

Vi presenterar här ett föredrag av vår tidigare ordförande, Mona Olsson:

”När jag har föreläst om de gamla befrielseteologerna, så inser jag att det ofta bara
har blivit en historisk exposé som om teologin inte har någon relevans idag. Inget
kunde vara mer fel! Men visst förtjänar befrielseteologins grundare och första företrädare att omnämnas så att vi får en grund att stå på. Det viktigaste är dock hur den har utvecklats, framför allt vilka kvinnor som gått före och som verkar än idag. Feministteologin är den nya befrielseteologin!

Vi startar i Latinamerikanskt 60-tal. Mot slutet av Andra vatikankonciliet, samlar påve Paulus VI de katolska biskoparna, däribland brasilianaren Dom Helder Camara, för ett rådslag om hur fattigdomen ska bekämpas i Latinamerika. Camara och hans kollegor bärs av en vision om att hjälpen inte bara ska komma uppifrån, utan underifrån, från de fattiga själva. De ville medvetandegöra och ge redskap för att förändra inte bara sin egen situation, utan en omdaning av det rådande
styrelseskicket i samhället som höll människor i fattigdom.

Camara lär ha sagt ”När jag ger de fattiga bröd, kallar de mig för helgon. När jag
frågar varför de fattiga inte har något bröd, kallar de mig för kommunist”.
Andra personer som kom att bli tongivande från början, var Gustav Gutièrrez,
Ernesto Cardenal och många fler. De arbetade i kåkstäderna långt ifrån det religiösa etablissemanget. Befrielseteologin spreds ut över världen, vilket finns beskrivet i boken ”På de fattigas sida – befrielsesteologier i Asien, Afrika och Latinamerika” av Deane William Ferm.

I Sverige har vi framför allt Per Frostin, Broderskapsrörelsen (numera Tro och
Solidaritet) att tacka för det arbete han gjort för att sprida Befrielseteologin vidare.
Bland mycket annat skrev han ”De fattigas evangelium: befrielse för svenskar?”
Men kampen slutade inte med de gamla förkämparna utan den går vidare idag!
Ana Ruth Garcia var nyligen i Sverige för att ta emot 2025 års Per Anger-pris. I Maria Magdalena församling i Stockholm, talade hon över ämnet ”Hur religion kan vara en kraft för förändring men också en markör för förtryck”. Vid det tillfället fick ViSK:s medlem, Eva Zetterberg, möjlighet att intervjua Garcia och fick en gripande
berättelse om umbäranden, mordhot och tystande men också om kampen som aldrig tar slut.

Eva Zetterberg var Sveriges ambassadör i Nicaragua under åren 2003-2008 och
sedan i Santiago de Chile under åren 2009-2014. Hon berättade nyligen i Kyrkans
Tidning om sitt möte med Ernesto Cardenal och vilket intryck han gjorde. Eva har
också intervjuat María López Vigil, katolsk nunna, befrielseteolog och författare från Nicaragua, men som numera lever i exil i Madrid.

Jag skulle vilja säga att Eva Zetterberg har gjort mycket för att sprida information om befrielseteologin, främst om de nutida kvinnliga företrädarna som rör sig i gränslandet befrielseteologi-ekoteologi-feministteologi. Och genom att ha varit på plats i Latinamerika har hon personliga relationer till flera av dem.

Trots att Sverige räknas som ett rikt land med ett mångfacetterat socialförsäkringssystem, så har fattigdomen och utanförskapet aldrig varit så stort
som nu. ViSK vill stötta våra diakoner i deras dagliga arbete för att göra livet drägligare för många. Och som kyrkopolitiker verkar vi för att fler resurser läggs på
det diakonala arbetet.”

”Somliga går i trasiga skor – säg vad beror det på?” (Cornelis)

2025-08-04
Mona Olsson

Josefin de Gregorio uppmanar i en kulturdebatt människor att inte delta i kyrkovalet. Här publicerar vi ett svar på denna krönika. Läs hennes text här: https://www.svd.se/a/73eoO8/endast-da-borde-du-rosta-i-kyrkovalet

I sin krönika i SvD uppmanar Josefin de Gregorio till bojkott av kyrkovalet. Vi menar att ett demokratiskt styrsystem är av godo och tvärtom vill vi uppmana Svenska kyrkans medlemmar att värna interndemokratin genom att sätta sig in i frågorna och rösta på den nomineringsgrupp som står en närmast.

Gregorio uppehåller sig mycket runt olika politiska partier i sin text. Var och en får tycka vad den vill om att politiska partier ställer upp i kyrkovalet i år, men för den som inte vill rösta på dem finns det lyckligtvis gott om partipolitiskt obundna alternativ. Bland annat vår egen grupp, Vänstern i Svenska kyrkan, som är en fristående nomineringsgrupp baserad på befrielseteologi och kämpar för en solidarisk och öppen kyrka. Att bojkotta ett val för att man inte gillar två eller tre alternativ är snarare ostrategiskt jämfört med att delta och rösta på en nomineringsgrupp man gillar eller accepterar.

Men kanske mest anmärkningsvärt är debattörens syn på vem som bör eller inte bör delta i valet. Svenska kyrkan är en folkkyrka. Vi är en bred sammanslutning av troende, tvivlare och agnostiker. Även av de som ännu inte funnit Gud, men ändå väljer att vara med i vår kristna gemenskap. Det är något väldigt vackert med det och det är något vi vill slå vakt om. Att alla som väljer att vara en del av den gemenskapen ska kunna ha en demokratisk röst är också något vackert och är ett bevis på att vi menar allvar med att vara en folkkyrka. Det är inte, som Gregorio uttrycker det, bisarrt.

För den som håller med Josefin de Gregorio finns det för den delen nomineringsgrupper som driver liknande linjer och som man kan rösta på. Vi tror dock inte på en ordning där du behöver bevisa något för att få göra din röst hörd. Svenska kyrkan är inte en elitförening, som Gregorio tycks tro med sin liknelse med en fotbollsförening, utan här ska man kunna växa i tron även som ny inför kristendomen och det är aldrig för sent att börja.

Vi vill uppmana alla medlemmar att göra sin mening hörd. Om du tror på en öppen kyrka, som likt Jesus är en tydlig röst för rättvisa och solidaritet och vill vara de svaga och fattiggjordas röst, då tror vi att Vänstern i Svenska kyrkan är något för dig. Men oavsett tycker vi att din röst är viktig och vi hoppas att du använder den.

Mats Berglund
Marie Buhr
Margareta Carlsson
Anders Lundberg

Kyrkomötesledamöter för Vänstern i Svenska kyrkan

Samhället träder tillbaka. Fler kommer till kyrkan, till diakoner och till diakonala verksamheter för att tillgodose sina grundläggande basbehov. Utdelade matkassar till personer i ekonomisk utsatthet har blivit allt fler. Detta vet vi av förd statistik. Men duscharna, öppna toaletter, tillgången till vatten är lika basalt för människan. Själavården, psykosocialt stöd, NET-behandling (narrative exposure therapi) och öppna sociala mötesplatser som också erbjuds mot oro, stress, ångest, psykisk ohälsa, traumatiska erfarenheter och ensamhet är lika viktigt. 

Diakonernas, diakoniassisternas, socialkuratorernas m.fl. och de ideellas människorättsarbete är en grundbult i Svenska Kyrkan. Men den grundbulten är hotad. Hotad av kravfyllda främlingsfientliga politiker som vill begränsa arbetet som görs, när vi snarare bör ge utrymme för mer diakonalt arbete som svarar mot utmaningarna och människorättskränkningarna som människor utsätts för.

Sedan 2014 har vi varit med att öppna trygga platser för hemlösa, utomhussovande EU-medborgare och flyktingar i Lund. Många gånger öppnade vi kyrkorummen under nätterna eller härbärge i kyrkans lokaler. Ideella krafter tillsammans med kyrkanställda som vågade gjorde skillnad. Vi vet att det går. Vare sig en människa är svensk medborgare, är romsk rumänsk medborgare, papperslös eller asylsökande ska ingen behöva sova på gatusten eller i buskarna om natten. Varje natt inomhus i trygghet, med tillgång till mat, vatten, toalett och lugn är viktig. Människovärdet, allas lika värde, och rätten till drägligt leverne går före vad det än är som gör att en människa uteslutits från samhällets skydd. Och det går före rädsla för försäkringsbolag, som är en invändningarna och motiven till försiktiga ledare inom kyrkan. 

Låt oss tala klarspråk, låt oss vara ödmjuka och erkänna. Ingen i Sverige hade behövt sova utomhus vid något enda tillfälle om vi öppnat portarna till något kyrkorum, församlingshem eller annan kyrklig fastighet i varje pastorat/församling. Likaså om kommunerna öppnat upp, det är samma kamp men i ett annat system. Men helt oberoende av kommuners vilja eller ovilja till insatser så kan vi som är Svenska Kyrkans medlemmar göra skillnad för hemlösa och utomhussovande i kyrkovalet. Vi kan rösta för en modig politisk styrning. En solidarisk kyrka är möjlig. Vi kan rösta fram kyrkopolitiker som driver linjen om att ingen ska behöva vara utomhussovande i vår församling, i vårt pastorat, i vårt stift.

Vi vet att Vänstern i Svenska Kyrkan (ViSK) är en partipolitisk obunden nomineringsgrupp med massor av solidariska och modiga kyrkopolitiker på sina listor.

“Bed, och ni skall få. Sök, och ni skall finna. Bulta, och dörren skall öppnas för er.” Matt: 7:7

Utomhussovande och hemlösa finner kyrkan. Det bultas på dörrarna och oräkneliga böner om att få komma in i värmen uttalas varje natt. Via det demokratiska valet till Svenska Kyrkans styrande organ i kyrkofullmäktige, stiftsfullmäktige och kyrkomötet kan vi som medlemmar göra skillnad. Visa att vi ser, hör och agerar.

Rösta för en solidarisk kyrka. Rösta för en kyrka som ger större möjligheter till diakonala verksamheter och initiativ som möter behoven hos utsatta och sårbara grupper i samhället. Rösta för en kyrka fyllt av modiga kyrkopolitiker som ser den utsatte och agerar.

Rösta på Vänstern i Svenska Kyrkan i kyrkovalet mellan den 8 – 21 september.

Joakim Månsson Bengtsson, 
Kandidat för Vänstern i Svenska kyrkan (ViSK) i kyrkofullmäktige #3 Eslövs pastorat, Stiftsfullmäktige #11 och Kyrkomötet #6

Kerstin Wimmer, 
medlem i kyrkorådet i Lunds pastorat, kandidat för Vänstern i Svenska kyrkan (ViSK) Stiftsfullmäktige, #4.

Tillsammans drar vi igång den fyra veckor långa valrörelsen. Det blir spännande tal, det blir premiärvisningar av några valfilmer och vi lanserar vår nya podd samt kikar på valmaterialet. Dessutom blir det en hemlig gäst!

Du behövs i denna valrörelse och på denna träff sätter vi upp vår gemensamma strategi och peppar varandra. Anmäl dig och se till att dina ViSK-vänner kommer på vår gemensamma val-kick off!

När? Söndag 24/8 kl 18.30-20.00
Var? Digitalt på Zoom
Anmälan? Här: https://app.zetkin.org/o/494/events/45566

Nu vinner vi denna valrörelse – tillsammans!