Författare: Mats Berglund

När jag har föreläst om de gamla befrielseteologerna, så inser jag att det ofta bara
har blivit en historisk exposé som om teologin inte har någon relevans idag. Inget
kunde vara mer fel! Men visst förtjänar befrielseteologins grundare och första företrädare att omnämnas så att vi får en grund att stå på. Det viktigaste är dock hur den har utvecklats, framför allt vilka kvinnor som gått före och som verkar än idag. Feministteologin är den nya befrielseteologin!

Vi startar i Latinamerikanskt 60-tal. Mot slutet av Andra vatikankonciliet, samlar påve Paulus VI de katolska biskoparna, däribland brasilianaren Dom Helder Camara, för ett rådslag om hur fattigdomen ska bekämpas i Latinamerika. Camara och hans kollegor bärs av en vision om att hjälpen inte bara ska komma uppifrån, utan underifrån, från de fattiga själva. De ville medvetandegöra och ge redskap för att förändra inte bara sin egen situation, utan en omdaning av det rådande
styrelseskicket i samhället som höll människor i fattigdom.

Camara lär ha sagt ”När jag ger de fattiga bröd, kallar de mig för helgon. När jag
frågar varför de fattiga inte har något bröd, kallar de mig för kommunist”.
Andra personer som kom att bli tongivande från början, var Gustav Gutièrrez,
Ernesto Cardenal och många fler. De arbetade i kåkstäderna långt ifrån det religiösa etablissemanget. Befrielseteologin spreds ut över världen, vilket finns beskrivet i boken ”På de fattigas sida – befrielsesteologier i Asien, Afrika och Latinamerika” av Deane William Ferm.

I Sverige har vi framför allt Per Frostin, Broderskapsrörelsen (numera Tro och
Solidaritet) att tacka för det arbete han gjort för att sprida Befrielseteologin vidare.
Bland mycket annat skrev han ”De fattigas evangelium: befrielse för svenskar?”
Men kampen slutade inte med de gamla förkämparna utan den går vidare idag!
Ana Ruth Garcia var nyligen i Sverige för att ta emot 2025 års Per Anger-pris. I Maria Magdalena församling i Stockholm, talade hon över ämnet ”Hur religion kan vara en kraft för förändring men också en markör för förtryck”. Vid det tillfället fick ViSK:s medlem, Eva Zetterberg, möjlighet att intervjua Garcia och fick en gripande
berättelse om umbäranden, mordhot och tystande men också om kampen som aldrig tar slut.

Eva Zetterberg var Sveriges ambassadör i Nicaragua under åren 2003-2008 och
sedan i Santiago de Chile under åren 2009-2014. Hon berättade nyligen i Kyrkans
Tidning om sitt möte med Ernesto Cardenal och vilket intryck han gjorde. Eva har
också intervjuat María López Vigil, katolsk nunna, befrielseteolog och författare från Nicaragua, men som numera lever i exil i Madrid.

Jag skulle vilja säga att Eva Zetterberg har gjort mycket för att sprida information om befrielseteologin, främst om de nutida kvinnliga företrädarna som rör sig i gränslandet befrielseteologi-ekoteologi-feministteologi. Och genom att ha varit på plats i Latinamerika har hon personliga relationer till flera av dem.

Trots att Sverige räknas som ett rikt land med ett mångfacetterat socialförsäkringssystem, så har fattigdomen och utanförskapet aldrig varit så stort
som nu. ViSK vill stötta våra diakoner i deras dagliga arbete för att göra livet drägligare för många. Och som kyrkopolitiker verkar vi för att fler resurser läggs på
det diakonala arbetet.

”Somliga går i trasiga skor – säg vad beror det på?” (Cornelis)

2025-08-04
Mona Olsson

Josefin de Gregorio uppmanar i en kulturdebatt människor att inte delta i kyrkovalet. Här publicerar vi ett svar på denna krönika. Läs hennes text här: https://www.svd.se/a/73eoO8/endast-da-borde-du-rosta-i-kyrkovalet

I sin krönika i SvD uppmanar Josefin de Gregorio till bojkott av kyrkovalet. Vi menar att ett demokratiskt styrsystem är av godo och tvärtom vill vi uppmana Svenska kyrkans medlemmar att värna interndemokratin genom att sätta sig in i frågorna och rösta på den nomineringsgrupp som står en närmast.

Gregorio uppehåller sig mycket runt olika politiska partier i sin text. Var och en får tycka vad den vill om att politiska partier ställer upp i kyrkovalet i år, men för den som inte vill rösta på dem finns det lyckligtvis gott om partipolitiskt obundna alternativ. Bland annat vår egen grupp, Vänstern i Svenska kyrkan, som är en fristående nomineringsgrupp baserad på befrielseteologi och kämpar för en solidarisk och öppen kyrka. Att bojkotta ett val för att man inte gillar två eller tre alternativ är snarare ostrategiskt jämfört med att delta och rösta på en nomineringsgrupp man gillar eller accepterar.

Men kanske mest anmärkningsvärt är debattörens syn på vem som bör eller inte bör delta i valet. Svenska kyrkan är en folkkyrka. Vi är en bred sammanslutning av troende, tvivlare och agnostiker. Även av de som ännu inte funnit Gud, men ändå väljer att vara med i vår kristna gemenskap. Det är något väldigt vackert med det och det är något vi vill slå vakt om. Att alla som väljer att vara en del av den gemenskapen ska kunna ha en demokratisk röst är också något vackert och är ett bevis på att vi menar allvar med att vara en folkkyrka. Det är inte, som Gregorio uttrycker det, bisarrt.

För den som håller med Josefin de Gregorio finns det för den delen nomineringsgrupper som driver liknande linjer och som man kan rösta på. Vi tror dock inte på en ordning där du behöver bevisa något för att få göra din röst hörd. Svenska kyrkan är inte en elitförening, som Gregorio tycks tro med sin liknelse med en fotbollsförening, utan här ska man kunna växa i tron även som ny inför kristendomen och det är aldrig för sent att börja.

Vi vill uppmana alla medlemmar att göra sin mening hörd. Om du tror på en öppen kyrka, som likt Jesus är en tydlig röst för rättvisa och solidaritet och vill vara de svaga och fattiggjordas röst, då tror vi att Vänstern i Svenska kyrkan är något för dig. Men oavsett tycker vi att din röst är viktig och vi hoppas att du använder den.

Mats Berglund
Marie Buhr
Margareta Carlsson
Anders Lundberg

Kyrkomötesledamöter för Vänstern i Svenska kyrkan

Samhället träder tillbaka. Fler kommer till kyrkan, till diakoner och till diakonala verksamheter för att tillgodose sina grundläggande basbehov. Utdelade matkassar till personer i ekonomisk utsatthet har blivit allt fler. Detta vet vi av förd statistik. Men duscharna, öppna toaletter, tillgången till vatten är lika basalt för människan. Själavården, psykosocialt stöd, NET-behandling (narrative exposure therapi) och öppna sociala mötesplatser som också erbjuds mot oro, stress, ångest, psykisk ohälsa, traumatiska erfarenheter och ensamhet är lika viktigt. 

Diakonernas, diakoniassisternas, socialkuratorernas m.fl. och de ideellas människorättsarbete är en grundbult i Svenska Kyrkan. Men den grundbulten är hotad. Hotad av kravfyllda främlingsfientliga politiker som vill begränsa arbetet som görs, när vi snarare bör ge utrymme för mer diakonalt arbete som svarar mot utmaningarna och människorättskränkningarna som människor utsätts för.

Sedan 2014 har vi varit med att öppna trygga platser för hemlösa, utomhussovande EU-medborgare och flyktingar i Lund. Många gånger öppnade vi kyrkorummen under nätterna eller härbärge i kyrkans lokaler. Ideella krafter tillsammans med kyrkanställda som vågade gjorde skillnad. Vi vet att det går. Vare sig en människa är svensk medborgare, är romsk rumänsk medborgare, papperslös eller asylsökande ska ingen behöva sova på gatusten eller i buskarna om natten. Varje natt inomhus i trygghet, med tillgång till mat, vatten, toalett och lugn är viktig. Människovärdet, allas lika värde, och rätten till drägligt leverne går före vad det än är som gör att en människa uteslutits från samhällets skydd. Och det går före rädsla för försäkringsbolag, som är en invändningarna och motiven till försiktiga ledare inom kyrkan. 

Låt oss tala klarspråk, låt oss vara ödmjuka och erkänna. Ingen i Sverige hade behövt sova utomhus vid något enda tillfälle om vi öppnat portarna till något kyrkorum, församlingshem eller annan kyrklig fastighet i varje pastorat/församling. Likaså om kommunerna öppnat upp, det är samma kamp men i ett annat system. Men helt oberoende av kommuners vilja eller ovilja till insatser så kan vi som är Svenska Kyrkans medlemmar göra skillnad för hemlösa och utomhussovande i kyrkovalet. Vi kan rösta för en modig politisk styrning. En solidarisk kyrka är möjlig. Vi kan rösta fram kyrkopolitiker som driver linjen om att ingen ska behöva vara utomhussovande i vår församling, i vårt pastorat, i vårt stift.

Vi vet att Vänstern i Svenska Kyrkan (ViSK) är en partipolitisk obunden nomineringsgrupp med massor av solidariska och modiga kyrkopolitiker på sina listor.

“Bed, och ni skall få. Sök, och ni skall finna. Bulta, och dörren skall öppnas för er.” Matt: 7:7

Utomhussovande och hemlösa finner kyrkan. Det bultas på dörrarna och oräkneliga böner om att få komma in i värmen uttalas varje natt. Via det demokratiska valet till Svenska Kyrkans styrande organ i kyrkofullmäktige, stiftsfullmäktige och kyrkomötet kan vi som medlemmar göra skillnad. Visa att vi ser, hör och agerar.

Rösta för en solidarisk kyrka. Rösta för en kyrka som ger större möjligheter till diakonala verksamheter och initiativ som möter behoven hos utsatta och sårbara grupper i samhället. Rösta för en kyrka fyllt av modiga kyrkopolitiker som ser den utsatte och agerar.

Rösta på Vänstern i Svenska Kyrkan i kyrkovalet mellan den 8 – 21 september.

Joakim Månsson Bengtsson, 
Kandidat för Vänstern i Svenska kyrkan (ViSK) i kyrkofullmäktige #3 Eslövs pastorat, Stiftsfullmäktige #11 och Kyrkomötet #6

Kerstin Wimmer, 
medlem i kyrkorådet i Lunds pastorat, kandidat för Vänstern i Svenska kyrkan (ViSK) Stiftsfullmäktige, #4.